Nightmare

Drömde om en liten pojke som mördade sina vänner, familj, släkt, grannar och alla eventuella vittnen. Han tog livet av precis alla hans nära och kära, bara sådär utan minsta känsla av ånger över vad han höll på att göra.

Han lurade dem på ett eller annat sätt till sig och dödade dem relativt snabbt, men inte ens nära på smärt fritt! Som till exempel skärde han upp sin mammas gravida mage med en stor kökskniv medan hon sov, han dränkte sin lillasyster när hon badade, han hängde två av sina bästa kompisar i ett träd på en av deras lekplatser och så sköt han sin pappa med pappans älg gevär.

Pojken var helt sjuk i huvudet, när han mördade någon hade han alltid samma nöjda leende på sina läppar, helt som han skulle ha uppnått ett av hans mål i livet... Jag hoppas verkligen att det inte finns någon människa i världen som skulle kunna vara så hemsk och grym!

I slutet satt där en ganska ung flicka (ca. 18år) i meditations ställning, med slutna ögon och försökte att slappna av i alla muskler och bara drömma sig bort i sina tankar. Hon hade hörlurarna instoppade i öronen och på så hög volym att hon inte hörde någonting annat än musiken. Pojken satt på knä på golvet bakom ryggen på flickan! Medan han sakta sjöng: "Don't kill people just because you don't know them, don't kill people just because you don't know them, don't kill people just... " Men flickan hade så högt på volymen att hon inte hörde honom! Hon gungade fram och tillbaka, medan han förde händerna allt närmare hennes midja, han hade två mindre köksknivar, en i var sin hand. Sen tog han ett djupt andetag och så pressade han in sina knivar i hennes midja! Hon skrek så högt hon bara kunde, smärtan måste ju ha varit alldeles enorm.

Det mest skrämmande med slutet var ändå, att flickan liknade mig på pricken...

xoxo Mimmi xoxo

 

In the Middle of the Night

I natt vaknade jag mitt på natten igen efter en väldigt verklighets trogen drömm! 

Jag mådest tända sänglampan bara för att min egen vilda fantasi inte skulle skena iväg helt och hållet. Kl. Är nu 04.14 och jag borde verkligen sova, jag har matematik (matta) prov imorgon från kl. 09-12. 

Men jag vill inte somna om! Då börjar jag bara drömma vidare eller samma drömm om pånytt. De minnen jag har kvar av drömmen gör att jag inte vill somna om. Så nej tack, jag vill inte ha fler!

Jag drömde att jag sovde på nedrevånigen med mamma. Jag sovde på pappas sida av sängen i deras dubbelsäng. 

Jag drömde att jag talade i sömnen med någon hela drömmen. I början pratade jag med Frida med destu längre jag pratade med henne ju elakare blev hon. 

Jag: "Frida jag fryser..."

Frida: "Det gjorde jag också men jag kan värma mina fötter mot min pappas stora, sköna och varma fötter." 

Jag: "Hui, vad jag är avundsjuk! Jag har bara ett par iskalla fötter vid mina... men jag vet no int vems det är, för det är inte mammas!

Mittiallt blev rösten mycket elakare mot mig... det var inte Frida längre...!

Rösten drog täcket så spännt om mig att jag kippade efter andan. När den släppte sitt grepp med täcket så tog den fram en "ylleskiftnyckelplatt tång" och tog tag i min arm. Hela min arm värkte så mycket att det kändes som om den skulle krossas. Den lyfte upp mig och drog mig in till köket (rummet bredvid) och försökte kasta mig ut genom det mittersta fönstret. Men misslyckades och kastade mig istället rakt mot den hårda trä karmen. 

I samma stund som jag föll ner i golvet med en duns så vaknade krisse (min storebror) av oljudet, som hade somnat vid datorn i rummet intill. Jag gick in i rummet. 

Krisse: "Vet du att ditt jävla pratande håller en vaken hela natten! Vittu någo: "Han gapade!!"!? 

Jag hade tydligen sagt något sådant i sömnen... Just precis då han sa det till mig så skuffade rösten mig, samtidigt som mina knän vek sig och jag flög rakt mot fönstret. Jag var så trött att jag inte orkade hålla upp ögonen! 

Jag: "Krisse hjälp mig!!" skrek jag.

Krisse: "Vad ska jag nu hjälpa med när du bara sitter där mot batteriet...?" 

Jag: "Men för mig känns det som att jag sku hänga utanför fönstret!"

Och så vaknade jag. Löjlig drömm att vara rädd för, jag vet. Men den känndes bara så verklig på någotsätt...  

xoxo Mimmi 

2014

Nu med nytt år kommer alltid saker man vill förbättra hos sig själv. Jag tänkt att jag ska lite ändra på min klädstil under det här året. Jag vill börja använda mera kjolar och allt sånt där flickigt och sött, men samtidigt också börja använda lite mera vågade och coola kläder. Jag tänker helt enkelt sluta bry mig om vad andra tycker om vad jag har på mig och bara gå med det jag vill! 

Jag har också funderat på att jag skall gå ner i vikt och bli smalare. Så nu har jag satt upp några grundregler gällande det åt mig själv. 

1. Träna minst tre gånger i veckan.

2. Ut på länk en gång i veckan.

3. Sluta äta godis, chips, kex, skräpmat och sluta dricka limsa.

4. Ät hälsosamt!!

En annan sak jag funderat att ändra på är att satsa mera tid på mig själv. Har även några små "regler" för det...

1. Lära mig meikka bättre.

2. Lära mig många olika frisyrer och börja använda dom.

3. Gå inte till skolan/ut utan att meikken är helt klar. 

4. Gå inte till skolan/ut utan att ha gjort något åt mitt hår.

5. Fixa naglarna oftare.

Det sista och kanske mest avgörande är att jag måste börja vara i tid! Inga mer förseningar eller sånt! 

Jag är påriktigt alltid sen, så det här är något jag verkligen vill ändra på. 

Hoppas ni alla får ett trevligt år!! 

xo Mimmi 💋

Lite exempel på hurdana kläder/stil jag vill ha! 😊 Allting är från H&M.

Lite kort om mig

Hej!  Tänkte att jag först skulle berätta kort om mig själv:
Jag kallas Mimmi och jag går andra året i BoGy (Borgå Gymnasium). Jag älskar att fotografera, shoppa och allting som har med inredning att göra. Jag tycker också om att skriva, vara med kompisar och pröva på nya saker.
Jag har sedan ungefär 3 år tillbaka lidit av sjukdomen narkolepsi. Det är en sömnsjukdom som gör att jag sover mycket mer än normalt och på det sättet försvårar den min vardag på olika sätt. På grund av narkolepsin fick jag också en annan sjukdom, nämligen kataplexin. Kataplexin gör att man lider av muskelsvaghet vid starka känslor som t.ex. glädje, rädsla och ilska. Men också nervositet, upprymdhet eller om man blir tillräckligt mycket generad kan utlösa en attack. Det som händer när man känner någon av dessa känslor är att man förlorar kontrollen över musklerna! Det kan märkas på allt från att man tappar orden eller har svårt att uttala dem till knäsvaghet eller att man totalt kollapsar! Som tur är min kataplexi väldigt mild och därför händer det inte ofta, min narkolepsi är också väldigt mild och därför är det inte så många som vet om att jag har den. Men det betyder inte att den inte påverkar mitt liv. För tro mig det gör den!

Här på bloggen tänker jag skriva om min vardag och hur det är att ha narkolepsi. Hoppas att ni kommer att trivas och kommentera gärna! 

xo Mimmi